Låt barn slippa betygshets

(Svar på insändaren 11/3 om "Tidiga och tydliga betyg" av Betty Malmberg, (M) riksdagsledamot)

Vi som redan upplevt alla grundskolans år kan dra en djup suck av lättnad när vi läser Betty Malmbergs insändare om tidigare betygsättning i grundskolan. En lättnadens suck över att slippa bli betygsatta under de år man fortfarande klättrar i träd på skolgården. I dagens samhälle ökar psykisk ohälsa i skrämmande hastighet bland ungdomar och en av de vanligaste orsakerna är stress. Att sänka åldern för när varje elev ska få sitt första betyg bidrar endast till att fler ungdomar tvingas plugga under press och stress, samtidigt som den riktiga viljan och lusten att lära minskar.

Hur en bokstav på ett papper ska beskriva hur väl man presterat under en hel termin är för oss obegripligt. Miljöpartiet de gröna vill därför avskaffa dagens betygssystem och införa ett utvärderingssystem där eleven ges ett skriftligt omdöme i varje ämne. Skriftliga omdömen ger en betydligt mer rättvis bedömning där läraren måste tänka till mer än om endast en bokstav ska skrivas. Dessa omdömen ska kontinuerligt ges ut under de år man går i skolan, för en jämn och korrekt blick över hur man ligger till. Studier har visat att lärare idag alldeles för ofta tar med andra faktorer än elevens kunskapsnivå när betyget ska sättas. Miljöpartiet vill införa ett betygssystem som rättvist bedömer elevens kunskap genom att utvärdera istället för att nedvärdera med föråldrade bokstavsbetyg.

Vi som slapp växa upp under en alliansstyrd regering får helt enkelt vara tacksamma över att vi inte behövde oroa oss för dåliga betyg när vi hoppade hage på skolgården. Men vi får också ägna en tanke åt de kommande skolbarnen när vi står vid valbåsen i september och ska välja regering för de nästkommande fyra åren.

Miljöpartiet de gröna vill satsa på att utveckla varje elev istället för att öka den psykiska ohälsan.
Vad vill du?

Matilda Nordh
Språkrör, Grön Ungdom Norrköping

Viktor Löfgren
Språkrör, Grön Ungdom Norrköping

Livmoderhalscancer, sexdebut och konservativa tonårsmammor

Läser debattinlägget här och kan inte annat än förundras över den här mamman. Debattinlägget är skrivet av "Gitten B Öholm", en tonårsmamma till en 15årig tjej. Nu är "Gitten" upprörd över att Socialstyrelsen skickar ut information om Gardasil, ett vaccin mot livmoderhalscancer, eftersom det uppmuntrar unga tjejer till en tidig sexdebut. Hon skriver: "Kan någon från Social­styrelsen, politiken eller RFSU, som har kört sin lobbyverksamhet i många år, förklara vad tjejer vinner med en sexdebut i 13-årsåldern?"

Jag ställer samma motfråga: Kan någon förklara vad tjejer förlorar med en sexdebut i 13årsåldern? Jag tycker absolut att det är viktigt att vänta med sin sexdebut tills man känner sig redo MEN om 13åriga tjejer nu känner att de får ut någonting av att ha sex, varför ska någon hindra dem, vad gör det för skada?
Dessutom verkar den här tonårsmamman ha missat poängen med Gardasil. Vaccinet tas i förebyggande syfte, vilket innebär att det ger bäst skydd mot livmoderhalscancer om vaccinet tas innan man haft sin sexdebut.

Anledningen att man dessutom skickar ut information om Gardasil och vaccinerar tjejer i yngre tonåren är för att det har visats att ett flertal ungdomar faktiskt har sex för första gången när de är i 13-15årsåldern och då är det väl klart som sjutton att de här tjejerna ska erbjudas vaccinering för att förebygga livmoderhalscancer.

"Gitten" avslutar med orden: "Jag efterlyser en ”Love waits”-kampanj betald av Socialstyrelsen. Det måste väl trots allt vara det bästa ”vaccinet” för tonåringarnas liv och hälsa!"
Själv efterlyser jag en kampanj som slutar skräck- och skuldbelägga sex utan som istället säger "Ligg med halva skolan om du vill, men skydda dig".

Internationella kvinnodagen

Fantastiskt snygga flygblad framtagna av Sahar Burhan och Sura Bilal, miljöpartister i Norrköping såklart, vad annars? ;)

Lina Neidestam

Lina Neidestam ritar alldeles fantastiska serier. Jag älskar hennes Zeldaserie som både är rapp och rolig och som dessutom alldeles för ofta får mig att känna igen mig i Zeldas feministiska bitterhet.



bilder: Lina Neidestam