Det naturliga kvinnoidealet kan ta sig i röven

Modemagasinen lyfter ofta att "nu är det inne att se naturlig ut". Det finns såklart alltid en osynlig fotnot till ordet "naturlig". För att få den naturliga looken ska man köpa och smeta på bruna nyanser smink, highlighter med resultatet orangeljusrosabruna kinder och ögon.

Jag har ingen relation med den "naturliga kvinnan". Hon existerar inte. Det är inte bronzepudrade kinder eller solkysst hår som möter mig i spegeln på morgonen. Mitt emot mig möter jag istället varje morgon påsiga ögon, risigt hår och rödflammig hy.

Ett påhittat kvinnoideal har rånat mig på naturlig skönhet. Först när jag kladdat bort de påsiga ögonen med foundation och livat upp synen med lite mascara ser jag precis sådär naturlig ut som tjejerna i tidningarna. Innan det är det något feministmonster som stirrar på mig med trötta onaturliga ögon, onaturlig taskig hy och onaturligt påhittade ideal.

(jag typ en måndagmorgon 07:15)

Hur man undkommer lite regler med kakor

Ville är 15, min fina fina lillebror är 15 och går på högstadiet. När man går på högstadiet handlar väldigt mycket om att passa in, att vara någon och att inte sticka ut. Många högstadieklasser avslutar sina tre år med en resa tillsammans, min gamla klass åkte till Stockholm men en del siktar mot längre resor: Min lillebror och hans klass till exempel, de siktar på att komma utanför Sverige och göra något tillsammans.

Klassresor är fantastiskt roligt, en upplevelse som jag naturligtvis önskar att alla avgångsklasser hade möjlighet till. Men klassresor är inte gratis, klassresor kostar och någonstans måste klassresan finansieras.

I skollagen framgår att utbildningen ska vara avgiftsfri (med den nya skollagen blev det dock tillåtet att ta ut "frivilliga avgifter i enstaka fall för skolresor") vilket betyder att det är förbjudet att spara ihop till klassresan genom att säga till föräldrarna att lägga en summa pengar varje månad/termin. Men Skolverket tillåter andra möjligheter att ta ut avgifter: Kakor till exempel.

Att elever säljer kakor/kolor/majblommor är tillåtet. Min lillebrorsa och hans klasskompisar ska sälja 15 burkar kola var för att finansiera deras klassresa. Men att sälja 15 snordyra (50 kronor st!!) kola-burkar var är inte helt lätt, det är inte många som skulle köpa en burk kola för det priset. Plötsligt ligger bollen hos föräldrar och släktin

gar - ditt barn behöver sälja kola-burkar och vem vill ha sonen/dottern som inte blev av med alla kola-burkar? Som gjorde att de inte kunde åka på någon klassresa med klassen?

Det är inte ovanligt att barn sjukskrivs inför resor och andra skolaktiviteter. 50 kronor kan vara så mycket mer pengar för en familj än för en annan.

Min brorsa har sålt 5 kola-burkar hittills. Tre har han sålt till grannarna, en har jag köpt och en köpte han själv. Han har tio burkar kvar. 10 x 50 kronor. Det är 500 kronor.

Vem vill vara föräldern som sabbar klassresan? Vem vill vara eleven som får skämmas?

Det är dags att införa en helt avgiftsfri skola.

Jag är ingen vandrande skyltdocka

Alice Teodorescu har knåpat ihop en debattartikel som går ut på att brudar idag är på tok för lite brudar och borde framhäva sin kvinnliga feminina sida mer. Hon tycker att kvinnor idag använder formlösa plagg som sitter dåligt och som inte framhäver kvinnligheten. Hon går till och med så långt att hon skriver "Vari bottnar den konstanta ängsligheten och rädslan för att vara och uttrycka den man är?"

Teodorescu, jag är ingen vandrande jävla skyltdocka. Min rädsla och ängslighet ligger snarare i att som kvinna hela tiden bli bedömd för min utsida istället för min insida, min rädsla och ängslighet är att jag ska tvingas in en stereotyp kvinnlig bild och hela tiden bli bedömd för min "kvinnlighet".

För även om jag drar bor vartenda hårstrå från benen,tråcklar på mig strumpbyxor, tajta klänningar, trycker ner skorna i små klackskor och tillåter mig själv att bli just den där kvinnan som Teodorescu efterlyser så blir jag aldrig tillräckligt mycket kvinna för att tjäna lika mycket i lön som de med kuk mellan benen. Även om jag tillåter mig själv att objektifiera mig och "uttrycker den jag egentligen är" får jag ändå inte ta mer plats än männen runt omkring mig.

Teodorescu avslutar med: "Så var finns damen 2011? Hon som är sofistikerad och världsvan, som med pondus och karisma fyller rummet hon beträder? Hon som kan konsten att klä sig för middag för två eller tvåhundra? Som definieras av knivskarp intellekt, ambition och stolthet för vad hon är och vad hon åstadkommit?"

Jag vet var hon är. Hon sitter hemma lite varstans i världen med en rädsla för att inte uppfylla alla de krav och förväntningar som samhället har på henne.

Det är inget fel att vara naken och puta med läpparna

Veckorevyns redaktion har kastat kläderna och poserar så när som på trosor i senaste numret av tidningen. I en del av deras "Size-Hero"-kampanj gör de ett försök att visa sina egna kroppar helt oretuscherade.

Daniel Nordström tycker att det är en "sunkig och tröttsam" kampanj och uppmanar VR till att genomföra kampanjen med kläderna på. Jag tycker att det är sunkigt och tröttsamt att så fort en kvinna tar av sig kläderna ses hon som ett våp, en bimbo, en korkad brud och ett objekt för män.

Naturligtvis är det alldeles fruktansvärt att vi har de snedvridna ideal som vi har idag. Att bilder på sönderretuscherade tjejer utgör var och varannan reklambild. Det är tragiskt att så många unga tjejer gång på gång påminns om ett ideal med fejktuttar, pinnsmala midjor och retuscherad hy. Det är en kropp som aldrig går att uppnå naturligt. Och ja, jag tycker att VR varit en av alla tusen tjejtidningar som bland annat varit med och bidragit till det idealet. Men att VR väljer att backa, ta en annan väg, lyfta fram naturlig skönhet är i alla fall ett litet steg mot en förbättring.

Man måste inte stå präktigt påklädd utan ett leende på läpparna. Det är okej att pluta med läpparna, det är okej att ha porr-make, det är okej att ha sug i blicken. Det är fan okej. Det är inget fel på att vilja känna sig snygg.

Man kan naturligtvis känna sig förbannat snygg utan att pluta med läpparna, utan att sminka sig, utan att kasta kläderna. Men det viktigaste måste väl ändå vara just det: Att det är okej att känna sig snygg som kvinna. Att vi kastar gamla sunkiga inrutade ideal.

Julia Skott driver bloggen kroppsbilder, en blogg där alla möjliga människor skickar in bilder på sina kroppar, helt oretuscherade. Vill man kalla det också för objektifiering så gärna för mig, själv ser jag det här som ett steg på vägen bort från ett bestämt idiot-ideal.

Läs mer: VR egna debattartikel om ämnet, Aftonbladet

Klimatets kris är önskelistans pris

Det börjar närma sig julmånad och jag tycker fantastiskt mycket om julen. Jag tycker om decembermånaden med tända ljus och julmusik. Jag tittar på varje julkalenderavsnitt och jag bokar in helger för luciafirande, pepparkaksbygge, lussekattsätande och julkortspysselkvällar. Jag äter 3 kilo ischoklad och jag klär granen med glitter och krims och krams. Julen är en fantastiskt fin tid på året.

Men bakom den glittrande fasaden av julgranspynt och adventsljusstakar gömmer sig tyvärr det invanda tankemönstret om att evig ekonomisk tillväxt är det enda rätta.

20 % av jordens befolkning konsumerar över 85 % av jordens resurser och varje år handlar vi mer och mer kring jul och julhandeln slår rekord år efter år.

Att ifrågasätta människors konsumtion är en känslig fråga. Att konsumera har för oss i västvärlden blivit en rättighet och istället för att ifrågasätta den enorma förbrukning av energi och resurser vi gör av med väljer vi att blunda för problemet.

Julen är en fantastiskt fin tid på året, en tid för gemenskap, värme, julmusik och pyssel. Högst upp på min önskelista i år står att byta ut stressen och konsumtionshetsen som ligger och trycker mellan den 1-24e december.

För det är ju trots allt inte vi konsumenter som får betala den dyraste räkningen för julhandeln utan klimatet och vårat gemensamma jordklot som tvingas betala priset för våra önskelistor.

(ActionAid har presenter som gör nytta. En by-barnmorska i Sierra Leone, Skolböcker till barnen i Etiopien eller kanske en vattenpump i Nepal. Själv önskar jag mig en get i Mocambique. Här kan man ge bort en present mot fattigdom.)

Die sexist shit

Kitty Jutbring har skrivit en så fin liten lista om hur

man står emot grupptryck på Mensbloggen. Såhär lyder den:

♥ Peppa dig själv och dina vänner att ni får se ut och vara precis som ni själva vill, då är du dessutom en bra kompis!

♥ Ge komplimanger till andra som sticker ut.
♥ Tryck inte ner dig själv! Visa inte om du är rädd för att inte passa in utan var som du är som att det är självklart, för det är det och borde alltid vara!

♥ Jämför dig så lite det bara går med andra!
♥ Umgås med personer du mår bra av!
♥ Snacka inte skit, acceptera alla och var tolerant och öppen!
♥ Kroppar ser olika ut, vi ser olika ut, glöm aldrig att idealet bara är påhittat!

Den är så fin. Jag hoppas att alla, framför allt tjejer, läser den lilla listan och sedan läser Kittys blogg och lyssnar på vad hon har att säga. Och om man vill kan man titta på gamla Grynetklipp. Eller läsa några av Linda Skugges lite äldre böcker, typ "Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad". Och så kan man läsa Lina Neidestams fantastiska seriealbum "Zelda". Och så kan man ha på sig en tjusig "Die sexist shit"-tröja från Bang och tänka hur fint det vore om hela världen var feminister och om alla inbitna könsroller bröts ner i tvåtusen bitar.

Företagen har grundlurat oss alla

Om lite mer än ett halvår tar jag och flera tusen andra studenten. Det ska naturligtvis firas med studentsånger, champagnefrukost och glädjeskrik i ungefär två veckor. Att nästan alla längtar till studentdagarna är inget konstigt, det är klart att det ska firas. Men att någonting ska firas betyder inte per automatik att det måste vara så dyrt som möjligt.

Igår besöktes min skola av ABCgruppen, de är ett företag som säljer studentmössor, studentkläder, studentglas, studentpennor etc etc. Vill man ha en vanlig enkel studentmössa kostar det ca 50 :-, ett helt överkomligt pris kan jag tycka. Studentmössan är trots allt en rätt rolig symbol för studentfirandet. Men den vanligaste beställningen hamnade inte på 50 :-, det normala var att beställningarna som gjordes på mössan gick upp till ungefär 850 :-, på endast själva mössan. Utöver det väljer då flera stycken att även köpa champagneglas med ingraverat "STUDENT 2011", Studentkondomer, Studentslips, Studentunderkläder. En normal beställning hos ABCgruppen landar alltså mycket väl på ungefär 1500 :-.

Hur kan vi ha blivit så lurade? Hur kan studentfirandet ha gått från att vara en festlig händelse i livet till att bli ett kommersiellt jippo? På vilket sätt blir studentfirandet roligare om man äger en mössa för 850 kronor istället för en för 50 kronor? ABCgruppen får det hela att låta väldigt enkelt, eftersom alla andra köper svindyra mössor och ingraverade champagneglas måste naturligtvis du också göra det. Och utan att reflektera över frågan "Varför?" landar beställning efter beställning på skyhöga summor.

Min beställning hos ABCgruppen uteblev. Min pappa har lovat att jag får använda hans gamla studentmössa. Och jag är övertygad om att jag kommer ha minst lika roligt som alla andra.